Puckad brud nr 1

Alltså jag är så jävla puckad i huvudet. I lördags på fyllan så fick Vendela och jag för oss att köra lite gymnastik mitt i natten (på morgonen) hemma hos Jimmy. Gör bland annat en övning och ramlar över bordet och spiller ut massa saker inte bara en utan TVÅ gånger. Jag är inte förvånad kan jag ju säga. Klumpigare tjej får man leta efter. Speciellt på fyllan. Men iaf.. vet inte om det var alkoholen eller vad fan det var men jag kom ner ganska långt i spagat (?!), Absolut inte hela vägen men en bit iaf innan byxorna höll på att spricka haha. Men hela den kvällen är en annan story och det var inte det jag skulle komma till.
 
Är på jobbet nu och brukar gå upp och strecha lite under nattten då det blir mycket stillasittande. Vad gör jag då det första jag gör? Jo kommer på att jag har leggings och kanske kommer ner längre i spagat idag pga det. Helt ouppvärmd och stel.... Jodå, bara det att golvet är lite halt och jag glider och sträcker mig riktigt jävla ordentligt på insidan av låret/ljumsken. Braaaaaaa jobbat!!! Har försökt massera och strecha bort det men nu sitter jag här och har ont. Att jag skulle vara mer puckad nykter än på fyllan är ju jävligt duktigt.

Här en den enda bilden där jag står stilla och inte ramlar från i lördags, haha. Smidigt värre!
 

Framtiden

Jag tänker för mycket på framtiden. Vad ska jag göra om ett år? Vad ska jag göra i sommar? Vad ska jag göra i höst? Vad ska jag göra i helgen? Osv, osv. Jag glömmer ofta av att bara leva och njuta av stunden. Hemsk tanke men man vet aldrig vad som kan hända. Imorgon kanske inte ens finns.
 
Det är självklart bra att planera så man kan leva ett bra liv. Vissa saker måste man planera och det går självklart inte att komma undan. Men jag lägger ner för mycket fokus på att oroa mig över framtiden. Jag oroar mig över saker jag egentligen inte kan styra över.
 
Det är otroligt svårt men jag ska försöka att leva mer i nuet. Endast planera för den närmaste månaden om det inte krävs mer. Fokusera mer på det jag har idag och inte på det jag kanske får i framtiden.
 

I want you to stay.


It breaks my heart to see you sad.


Sats

Suttit och funderat lite om man skulle slänga upp ett riktigt positivt inlägg för en gångs skull. Men kommer inte på något att skriva om, hahaha!
 
Men något roligt jag kan skriva lite om är träning.Har kommit igång rätt bra med träningen den senaste tiden. Lite sjukdom och något avbrott men annars så har jag iaf tränat minst 2ggr i veckan, oftast betydligt mer. Tränar ofta med syster yster också och det är så jävla kul. För vi tränar väldigt lika och iom att hon jobbar på Sats så snappar hon ju upp bra övningar som hon lär mig. Sen så är det roligt att gå på pass tillsammans för vi båda kör skiten ur oss. Inte idag dock då jag var trött och drack lite vin igår. När jag tog i till 100% höll jag på att svimma eller spy. Ingen bra komnination att köra ett stenhårt CrossTraning-pass med. Fick sjukt dåligt samvete sen, haha!
 
Crosstrainingen med Angel på Sats Täby är för övrigt bland de roligaste pass jag varit på. Jobbigt, utmanande, variationsrikt och tufft. Sen måste jag säga att Sats är det bästa gymmet jag tränat på. Mycket olika pass, många gym som ligger bra till och riktigt härlig stämning överallt. Bra val att skaffa kort där!
 
Practice makes perfect ;)
 
 

Utlämnad

Jag har flera saker jag skulle vilja skriva om men jag orkar inte lämna ut mig mer just nu. Jag har skrivit om saker jag egentligen aldrig ville berätta för någon. Men det känns skönt att ha skrivit om det i alla fall.
 
Ibland kommer jag in i ett mode då jag babblar på om mig själv och berättar saker för mina vänner. Men oftast fliker jag in med mina "problem" när vi pratar om något annat och det är nästan aldrig någon som frågar vidare om det. Jag klandrar inte mina vänner för det, för det är lite så jag vill ha det. Men ibland kan det få vara skönt att slänga ur sig allt som snurrar i huvudet för en vän istället för att skriva här på bloggen till både vänner och främlingar.
 
Men för den sakens skull så vill jag inte prata om de saker jag skulle vilja skriva om, haha!
 
Kan även passa på att varna och säga att jag är ledig fram tills måndag natt efter denna jobbnatt. Så dålig (obefintlig) bloggning kan vi förvänta er då.
 

Så mycket kärlek.

Denna bild är bland det finaste jag sett.
Den utstrålar så mycket kärlek att tårarna bara rinner när jag tittar på den.
Otroligt vackert. Otroligt fint.
 
 
Foto: Jesper Zerman

Giving up on love.

Jag blir lite irriterad på mig själv nu. Jag säger ofta "det handlar om inställning" och att man själv är ansvarig för sin egen lycka osv. Så sitter jag och skriver att jag ska spendera sommaren och vara ledsen över en kille. Allvarligt?! Visst, jag ville förklara för er att jag nog kommer vara ledsen och inte vill vara ensam så mycket. Men att i princip i förväg bestämma att jag inte vill vara öppen för att träffa andra killar och vara glad. Sjukt för faen!!
 
Pepptalk till mig själv och alla andra som kanske känner likadant. Tillåt dig själv att vara ledsen, tillåt dig själv att gråta. Men låt inte han som det aldrig kommer bli något med styra ditt liv. Det är lite sjukt. Jag ska försöka gå vidare och jag ska försöka att inte jämföra andra killar med honom. För to be honest så når ingen upp till hans nivå enligt min jävla hjärna. Men å andra sidan, vem har sag att man måste ha/träffa en kille. Flera av mina underbara vänner är singlar och dom är lika underbara utan en kille vid deras sida. Nästan ännu mer underbara!
 
Jag säger även ofta att man inte ska leta efter kärleken och ett förhållande. Kommer det så kommer det. Kommer det inte så deppa inte ihop för det! Jag är lika lycklig, om inte lyckligare, utan att behöva tänka på en jävla kille. Förlåt, men nu ger jag upp det här med kärlek och allt som har med det att göra!
 

Gör om. Gör rätt.

Jag vill verkligen inte att den här sommaren ska bli som den förra. Förra sommaren hade jag en kille i tankarna och jag grät mig till sömns otaliga nätter pga honom. Eller kanske inte pga av just honom och något han gjort. Men pga att jag gillade honom och han inte gillade mig. Jag ville ha honom men han ville inte ha mig. Känns det senariot igen? Vare sig jag vill eller inte så tror jag tyvärr denna sommar kommer bli likadan. Alla kan säga glöm honom, du är värd någon som verkligen vill ha dig, du förtjänar bättre osv osv. Men det skiter jag fullständigt i.
 
Alltså shiiiiet vad det låter som detta är någon jag är head over heals kär i. Så är inte fallet. Jag kan inte sätta ord på vad det är men det jag vet är att jag inte vill ha någon annan än honom och annars är jag hellre ensam. Så jävla svårt att förklara och jag förstår egentligen inte varför jag ens skriver om detta.
 
Kanske för att ni ska förstå lite bättre. Förstå iaf lite grann hur jag känner. Förstå varför jag ibland inte vill sitta hemma en kväll ensam i soffan för jag vet att jag bara kommer vara ledsen då. Jag vet att jag inte borde vara ledsen. Men det jobbiga är att vart jag än tittar så är han där. Vad jag än tänker på så finns han där. Det gör det hela tusen ggr svårare.

Kärlek vid första ögonkastet.

Det var inte kärlek vid första ögonkastet. Men någonting starkt var det iaf.
 
Jag minns det så väl hur du kom emot mig med ett stort leende. Redan då slutade jag att vara nervös. Mitt hjärta slutade att slå i 250. När du sedan, nästan direkt, gav mig en komplimang som kändes som den kom rätt från hjärtat, då var jag såld. Varför var du tvungen att vara så perfekt? Jag kommer ihåg när jag skickade ett sms till Jossan och skrev: "Har hittat ett fel!! Han snarkar om han ligger på rygg, hahaha :D Bra att han inte är perfekt ;)" Det var liksom det enda felet jag märkte. Sen att du inte känner någonting alls för mig och vi antagligen aldrig kommer ses mer, det kan väl anses som ett ganska stort fel också. Men antagligen så är det helt och hållet mitt fel. Jag skrämde bort dig.
 
Jag, jag som aldrig haft ett långt förhållande. Jag som aldrig berättar för någon kille hur jag egentligen känner, Jag som inte är förhållandetypen. Jag som är livrädd för att bli kär. Jag som endast skriver om mina känslor på bloggen. Jag som aldrig tidigare varit på en riktig dejt. Jag som inte ens vågar prata med en kille i telefon.
 
Jag skrämde bort dig. Är inte det lite ironiskt?

Gone but never forgotten

Jag är ledsen mina få men trogna läsare. Maj månad har inte alls varit bra som jag hoppades på att den skulle bli. Maj har varit hemsk. Jag har gråtit större delen av dagarna och varit riktigt, riktigt ledsen nästan hela tiden. Det har varit otroligt jobbiga saker som skett.
 
Vår hjälte Ivan Turinas bortgång är så tragisk och ofattbar. Många tårar har fällts och kommer falla. Jag har skrivit en del om detta på FB och min Instagram men just nu finner jag faktiskt inga ord. Inga ord gör denne stora man rättvisa. Du kommer alltid finnas med oss och vi glömmer dig aldrig. Du gav oss så mycket och vi hann aldrig tacka dig nog för det. Vila i frid, Ivan Turina. Vi minns dig för evigt!
 

En evighet.

Tänker tillbaka lite på april och det känns som den har varat i en evighet. Det var lääääängesen så mycket hänt under en månad som det har gjort under april. Det är nästan lite overkligt för jag har gjort så mycket men samtidigt känns det som jag har gjort så lite. Jag tror det kan bero på att jag har gått runt och väntat på mycket. Väntat på premiären av programmet och allsvenskan, väntat på honom, väntat på svar, väntat på våren, väntat på allt och väntat på inget. När man väntar så går som ni vet tiden väldigt långsamt.
 
Jag har stundtals mått väldigt, väldigt bra under april men mestadels har jag mått väldigt dåligt. Jag är trött på att må dåligt och jag är trött på april. Imorgon är det maj och jag tycker vi gör maj månad till en grym jävla månad!

Som ett knivhugg rakt in i hjärtat.

Tårarna vill inte sluta rinna. Dom kommer utan att jag ens märker det. Har en sån klump i magen och ibland kan jag knappt andas. Hjärtat gör ont och huvudet är alldeles tomt.
 
Jag blir arg på mig själv för att jag reagerar så starkt och jag blir så ledsen över hur fel jag verkligen har tolkat allt. Jag vet att vi egentligen knappt känner varandra på riktigt och jag vet att vi inte träffats speciellt länge. Jag är inte kär i dig men jag fastnade för dig på något sjukt vis. Att läsa av en person så fullkomligt fel gör mig lika ledsen som att jag betyder lika mycket för dig som en hundskit på gatan.
 
Vissa saker går helt enkelt inte att förklara och detta är en sådan sak. Jag skrev tidigare att jag inte ångrar att vi träffats. Men idag så gör jag verkligen det.Jag önskar att du aldrig hade börjat skriva till mig och jag önskar att vi aldrig setts. Jag önskar att jag aldrig hade klivit in på den där restaurangen den kvällen utan gått därifrån som jag funderade på att göra. Jag var fast redan första sekunden jag såg dig komma emot mig.
 
 
Jag hade ingen chans.
 
 

Allt sker av en anledning.

Senaste tiden har det hänt en del saker som har fått mig att fundera lite. Det har hänt saker som inte riktigt går att förklara. Det kan ha varit en känsla i magen som var på pricken rätt, en bild som dyker upp på nätet när jag tänker på exakt den saken och lite andra saker jag inte vill skriva om här på bloggen.
 
Jag har alltid trott på övernaturliga saker och jag tror att allt sker utav en anledning. Eller kanske inte allt som sker men ni förstår vad jag menar. Jag tror att det är menat att vi ska träffa vissa personer eller göra vissa saker. Det formar en som person och det formar ens liv på sätt vi aldrig kommer att förstå.
 
Ju mer jag tänker på det och ju mer jag har det i bakhuvudet ju mer konstiga saker märker jag.
 
Jag vågar inte ens berätta vissa saker för folk då jag är rädd att dom/ni ska tro att jag är sjuk i huvet. Eller mer sjuk i huvet än vad jag redan är, haha!

Split personality.

Hahaha, sitter här och skrattar lite för mig själv. Jag blev helt plötsligt ledsen för några minuter sen och tyckte lite synd om mig själv. Men så insåg jag hur jävla töntig jag är och började le istället. Fan så mycket bättre!
 
Jag skrev en status om det på FB igår. Fan vad jag längtar efter sommaren. Denna sommar är den första sommaren jag verkligen har en riktig semester. Jag ska vara ledig i nästan 5 veckor och 3 utav dessa på raken i Juli. Fattar ni att det är åratal sen jag var ledig så länge utan att vara arbetslös och känna oro över vad jag ska göra dagen efter. Jag längtar efter alla härliga saker som tillhör sommaren. Jag längtar efter att umgås med mina vänner och bara göra vad som faller oss in. Kommer inte vara så jävla rik och ha råd att åka iväg på massa resor. Men några dagar på landet med familjen och kanske även en tripp dit med mina vänner räcker gott och väl. Sen så ska jag ta vara på alla soldagar även om det bara blir några stycken. Jag hoppas på en sommar med sol och varma dagar men så som det ser ut nu så får vi nöja oss med det lilla vi får!
 
Sommaren kom snart. Du är efterlängtad!

Shopping är balsam för själen.

Har nätshoppat lite under natten. Skulle ha en sak men det blev tre stycken tillslut. När jag ändå är inne på sidan så passade jag på. Så jävla dåligt tänk egentligen haha! För det var fri frakt och fri faktura även om jag bara handlade för 239kr som det var tänkt från början. Men en grym hårspray och saltvattenspray slank ner i "påsen" också. Det jag egentligen bara skulle köpa var en brun utan sol jag hört ska vara grym :)

Nedslagen,

OMG. Jag kan intala mig själv att jag inte bryr mig hur jävla mycket jag vill. Men när det känns som att få ett så stenhårt slag i magen att jag tappar andan endast av att se en liten sak på FB så är det nog inte så.
 
Jag blir nästan lite rädd.

Som om det var första gången jag på riktigt hörde mitt namn.


Livet.

De senaste månaderna så har jag funderat lite över mitt liv. Jag fyller snart 26 år och det känns som om jag inte har någon aning om vad jag vill. Just nu är mitt liv stabilt. Jag har "egen lägenhet", bra ekonomi, goda vänner, ett jobb jag trivs med och jag mår bra. Men i princip allt detta kan ändras (förhoppningsvis inte delen med mina vänner) men allt det andra. Jag har ingen egen lägenhet och blir antagligen av med denna den 1/9, jag har ett PAN-avtal (sämsta möjliga) på jobbet, försvinner jobbet försvinner ekonomin och då mår jag dåligt. Förstår ni?! Jag måste få någon sorts trygghet i mitt liv snart för jag orkar inte gå runt och oroa mig över framtiden hela tiden.
 
Men vad vill jag göra?!?!?! Jag har som jag skrev ingen som helst aning. Vill jag stanna i Sverige och Stockholm? Vill jag plugga? Vill jag jobba? Vill jag byta bransch? Vill jag bo i Täby?
 
Jag har tagit ett steg på vägen till större valfrihet genom att inte ha egen häst längre. Där var jag väldigt låst och kunde inte göra några förändringar. Men nu kan jag i princip göra vad jag vill och då blir det så svårt att veta vad.
 
Jag är lite rädd för att flytta någonstans själv igen då jag vet att jag mår otroligt dåligt utan mina vänner och min familj. Och vad är vitsen med att flytta för att veta att du kommer komma tillbaka till samma gamla vanliga liv? Då är det lika bra att stanna och göra förändringar här. För trots att jag är 1000 ggr starkare än när jag bodde i GBG för 5 år sedan så vill jag inte lämna allt och alla igen. Jag skulle sakna ihjäl mig,
 
Ibland önskar jag att jag kunde vakna upp en dag och bara veta. Bara veta vad jag vill göra med mitt liv.
 

Relationship.

Ibland kan jag bli ganska ledsen när jag tänker på allt. Men det hjälper att hålla sig sysselsatt och det gör jag ju verkligen kan jag säga. Nästa dag/kväll jag är helt fri från planer är söndag nästa vecka, alltså om typ 10 dagar. Skönt som fan och jag ska göra massa roligt de andra dagarna. Bland annat grilling hos familjen jag jobbar hos med alla assistenter, Bruce Springsteen med Tessie, Kärlek över Atlanten avsnittet jag äntligen är med i visas, Body Combat, utgång, fotboll m.m. Ska även fika med en av anledningarna till att jag blir ledsen någon dag. Känns skönt att ses och reda ut lite saker då jag missuppfattat mycket men även han och det är svårt att skriva ner det jag vill säga eller ta det över telefon. Hoppas det blir av bara :)
 
Hittade denna som beskriver väldigt bra det jag känner men som jag har tydligen har så jävla svårt att få ut utan att det tolkas som "Jag älskar dig" haha!
 
Missuppfattningar och förutfattade meningar. Att det ska vara så svårt.
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0