Giving up on love.

Jag blir lite irriterad på mig själv nu. Jag säger ofta "det handlar om inställning" och att man själv är ansvarig för sin egen lycka osv. Så sitter jag och skriver att jag ska spendera sommaren och vara ledsen över en kille. Allvarligt?! Visst, jag ville förklara för er att jag nog kommer vara ledsen och inte vill vara ensam så mycket. Men att i princip i förväg bestämma att jag inte vill vara öppen för att träffa andra killar och vara glad. Sjukt för faen!!
 
Pepptalk till mig själv och alla andra som kanske känner likadant. Tillåt dig själv att vara ledsen, tillåt dig själv att gråta. Men låt inte han som det aldrig kommer bli något med styra ditt liv. Det är lite sjukt. Jag ska försöka gå vidare och jag ska försöka att inte jämföra andra killar med honom. För to be honest så når ingen upp till hans nivå enligt min jävla hjärna. Men å andra sidan, vem har sag att man måste ha/träffa en kille. Flera av mina underbara vänner är singlar och dom är lika underbara utan en kille vid deras sida. Nästan ännu mer underbara!
 
Jag säger även ofta att man inte ska leta efter kärleken och ett förhållande. Kommer det så kommer det. Kommer det inte så deppa inte ihop för det! Jag är lika lycklig, om inte lyckligare, utan att behöva tänka på en jävla kille. Förlåt, men nu ger jag upp det här med kärlek och allt som har med det att göra!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0