Önskelista

Har fått lite förfrågningar om vad jag önskar mig i födelsedagspresent. Så skriver ihop en liten lista här. Eftersom jag inte har någon fantasti så får det bli saker jag använder kontinuerligt, haha. Annars önskar jag mig en ny plattång om flera stycken vill gå ihop, Eller någon snygg tröja/linne/klänning i storlek 38/40 eller S/M. Gärna lite åt det rockiga hållet, tänk Metallica/Guns N Roses. Vitt vin och rosé är alltid gott på sommaren. Som jag skrivit till Vendela, jag blir glad om jag får en tofs så det behöver verkligen inte vara något speciellt.
 
Detta linne från H&M i storlek 38. Om det är litet i storlek, 40.
 
Hårfärg i detta märke och färg, 576 Kastanj.
 
 
Trind nagelstärkare/nail repair.
 
Max Factor FaceFinitiy compact foundation/puder i nyans 03 Natural
 

Queen B.

Åh vad jag längtar tills på onsdag då jag ska se Beyoncé med syster, kusin och twin. Känner på mig att det kommer bli en grym show och det finns faktiskt inte en av hennes låtar jag inte gillar. Woop woop!


Dör söthetsdöden.


Money, money, money.

Alltså hörrni. Hur bra känns det inte när man sitter med ett pirr i magen efter att ha betalat alla räkningar. Vettefan vad det beror på men antagligen för att jag satt med nästa halva lönen kvar efter det var klart! Grymt skön känsla. Dock så måste jag spara massor till efter sommaren (wiiiieee.....) då jag jobbar på timme och inte får så bra lön efter alla semesterveckor. Får nog ta och föra över dom pengarna till pappsen sålänge för sitter dom inne på mitt konto försvinner dom illa kvickt. Men ska ta och unna mig lite shopping på tisdag hade jag tänkt. Behöver lite saker inför sommaren! Bla jeansshorts, en tunnare enkel skinnjacka och lite annat smått och gott.
 
Nä, alltså nu blir jag fan rädd att det ska komma ett bakslag bara för jag skrev såhär. Biter väl av mig en tand eller något annat kul som kräver några tusen av mig. Gaaah, livrädd.
 
 

Beauty.


Den där känslan

Jag kan verkligen inte få honom ur tankarna. Jag försöker glömma men påminns konstant.
 
Jag jämför, undrar och hoppas.
 
Sen blir jag arg. Arg på mig själv som tänker på honom. Arg på mig själv som skriver inlägg om honom.
 
Kan inte någon bara banka vett i mitt huvud så jag förstår att vi aldrig kommer ses igen. Eller jo, vi kommer kanske ses men inte på det sättet jag vill. Det kommer aldrig mer bli så.
 
Jag hatar att det var just du som fick mig att känna den där känslan jag inte känt på över fyra år. Känslan av trygghet och en sån jävla attraktion. Känslan av att inget annat i hela världen spelar någon roll.
 

Motsatsen till komplimanger.

Det är inte många människor jag inte kommer överens med. Jag har ofta mycket överseende över att vi är olika och försöker alltid ge alla människor en chans.
 
Jag skrev om komplimnager för några dagar sedan. I onsdags när jag var ute fick jag uppleva den exakta motsatsen. Det kommer fram två killar till oss när vi varit på Fridays i några timmar. Klockan är ganska mycket och dom är ganska fulla. Den ena killen börjar prata med Vendela och den andra med mig. Det visar sig att dom är gnagare och kommit fram då dom sett min fina halsduk. Killen jag snackar med verkar trevlig till en början tills han av någon anledning jag inte kommer ihåg vill att jag ska säga något negativt om honom. Han börjar snacka om att det är viktigt att få kritik om det är något man kan förbättra. Jag förklarar för honom att jag inte känner honom, inte är hans tränare eller dylikt och aldrig någonsin skulle säga något negativt om honom för jag tycker det är oförskämt och sjukt jävla otrevligt. Han säger då "Men jag kan börja och säga något negativt om dig" och så kläcker han ut sig en sjukt otrevlig jävla kommentar om mitt utseende, i detta fall min tröja. Detta leder in på en diskussion som jag känner ALDRIG kommer leda någon vart. Enligt hans tycke så ska man alltid säga vad man tycker även om det kan anses elakt eller göra den andra personen ledsen för att det gynnar den i slutändan. Sen börjar han snacka om feminism, tjejfotboll och har så puckade åsikter att jag tillslut var tvungen att gå därifrån. Bartendern slängde sedan ut dom medans vi var på toaletten då dom inte helt oväntat betett sig som jävla drägg och han nog märkt att jag blivit arg tidigare. Det hände även ytterligare en sak som bevisar att karma is a bitch men det är inget jag kan skriva här, haha.
 
Jag har haft denna diskussion med några tidigare och detta är något som kan göra mig så jävla förbannad. Jag anser självklart att man ska vara ärlig. Men till en viss jävla gräns. Jag skulle ALDRIG i hela mitt liv förolämpa någon jag inte känner för att den har en ful tröja eller kanske inte är så snygg (i mina ögon). Det är drygt, otrevligt och oförskämt. Det hjälper inte utan det stjälper bara. Kommer någon fram till mig på krogen och är trevlig skulle jag aldrig säga åt denna att dra åt helvete för att jag inte tyckte han var snygg. Detta tycker flera personer tydligen är OK och jag blir så jävla arg. Det kan göra människor så jävla ledsna så det finns inte.

Kommer någon fram och beter sig som en idiot eller är elak mot någon annan. Då kan denne dra åt helvete. Men annars så har man ingen rätt att vara otrevlig mot någon om den inte har gjort något fel. Fy fan för sånt beteende!
 

Ersätt inte ett beroende med ett annat.

Det finns ett talesätt som säger "För att komma över en kille så behöver du komma under en annan".
 
Det stämmer i vissa fall. Kanske inte ordagrant att komma under någon men att träffa någon annan hjälper dig att komma över den andra killen. Men det kan även ha motsatt effekt. Att du träffar svin som får dig att längta tillbaka till den andra killen ännu mer. Eller så träffar du någon annan som du börjar tycka om istället och det är tyvärr inte alltid så bra.
 
Men som rubriken lyder, ersätt inte ett beroende med ett annat. För det blir bara ännu värre i slutändan.
 

You stole my heart.


Kan inte få dig ur mina tankar.


Komplimanger

Har de senaste veckorna tänkt väldigt mycket på komplimanger. Har även skrivit om detta tidigare. Jag älskar att ge folk komplimanger och jag älskar att få komplimanger. Det kan verkligen göra hela min dag.
 
Jag har börjat ge främlingar komplimanger. Det skulle jag aldrig komma på tanken att göra för några år sedan. Dels var jag alldeles för blyg och osäker i mig själv och dels ville jag inte störa. Men hur många tror ni blir störda om man säger att deras skor är snygga? Att dom har en fin hårfärg? Att dom har en cool stil? För de komplimanger man kan ge främlingar är oftast ytliga komplimanger om man endast sett dem på stan. Mina vänner ger jag gärna komplimanger även för deras underbara personligheter och för allt det fina dom gör!
 
Jag vet hur glad jag blir om jag får en komplimang och jag tror de flesta andra blir det också.
 
Men sen är det lite klurigt. De senaste gångerna jag varit ute har jag fått höra bland annat "Du är den vackraste tjejen jag någonin träffat" "Du är snyggast här ikväll". Nu låter det som jag skryter men det är inte så jag menar. Jag har väldigt svårt att ta in den typen av komplimang då jag inte alls tyckt jag är den vackraste tjejen på stället och jag har svårt att tänka mig att dom aldrig träffat någon vackrare. Jag blir såklart glad och jag har med åren lärt mig att tycka jag är snygg. Men det är så otroligt svårt att ta in saker man själv inte ser eller tycker och det är något jag måste jobba på.
 
Men jag tycker man ska våga ge folk komplimanger oftare. En genuin och ärlig komplimang kan göra någons dag!
 
Avslutar med en snygg bild på mig och min sjukt snygga vän Vendela!
 

När regnet faller rinner tårarna.

Idag har det regnat och det betyder att jag mått dåligt. Jag är så otroligt beroende av vädret så det är nästan inte sant. Trots att jag sovit större delen av dagen så har jag gråtit, mått illa, nästan fått en panikångestattack, känt en inre stress, haft ont i magen och varit ledsen. Det är typ endast pga vädret. Så fort det blir grått och tråkigt tappar jag lusten till allt. Ibland gillar jag regn och rusk. Men då måste jag vara på riktigt, riktigt bra humör och sysselsätta mig med olika saker.
 
Sen blev jag på mycket bättre humör då jag lyckades fixa en sak som gjorde mig riktigt glad. Men den lyckan blev tyvärr inte långvarig och det ser ut att sluta med att jag bara förlorade pengar på hela grejen. Men hoppas på att det ändras imorgon igen. Annars blir jag lite ledsen!
 
Lite såhär känner jag över denna dagen.
 
 

Smärta.


Puckad brud nr 1

Alltså jag är så jävla puckad i huvudet. I lördags på fyllan så fick Vendela och jag för oss att köra lite gymnastik mitt i natten (på morgonen) hemma hos Jimmy. Gör bland annat en övning och ramlar över bordet och spiller ut massa saker inte bara en utan TVÅ gånger. Jag är inte förvånad kan jag ju säga. Klumpigare tjej får man leta efter. Speciellt på fyllan. Men iaf.. vet inte om det var alkoholen eller vad fan det var men jag kom ner ganska långt i spagat (?!), Absolut inte hela vägen men en bit iaf innan byxorna höll på att spricka haha. Men hela den kvällen är en annan story och det var inte det jag skulle komma till.
 
Är på jobbet nu och brukar gå upp och strecha lite under nattten då det blir mycket stillasittande. Vad gör jag då det första jag gör? Jo kommer på att jag har leggings och kanske kommer ner längre i spagat idag pga det. Helt ouppvärmd och stel.... Jodå, bara det att golvet är lite halt och jag glider och sträcker mig riktigt jävla ordentligt på insidan av låret/ljumsken. Braaaaaaa jobbat!!! Har försökt massera och strecha bort det men nu sitter jag här och har ont. Att jag skulle vara mer puckad nykter än på fyllan är ju jävligt duktigt.

Här en den enda bilden där jag står stilla och inte ramlar från i lördags, haha. Smidigt värre!
 

Framtiden

Jag tänker för mycket på framtiden. Vad ska jag göra om ett år? Vad ska jag göra i sommar? Vad ska jag göra i höst? Vad ska jag göra i helgen? Osv, osv. Jag glömmer ofta av att bara leva och njuta av stunden. Hemsk tanke men man vet aldrig vad som kan hända. Imorgon kanske inte ens finns.
 
Det är självklart bra att planera så man kan leva ett bra liv. Vissa saker måste man planera och det går självklart inte att komma undan. Men jag lägger ner för mycket fokus på att oroa mig över framtiden. Jag oroar mig över saker jag egentligen inte kan styra över.
 
Det är otroligt svårt men jag ska försöka att leva mer i nuet. Endast planera för den närmaste månaden om det inte krävs mer. Fokusera mer på det jag har idag och inte på det jag kanske får i framtiden.
 

I want you to stay.


It breaks my heart to see you sad.


Sats

Suttit och funderat lite om man skulle slänga upp ett riktigt positivt inlägg för en gångs skull. Men kommer inte på något att skriva om, hahaha!
 
Men något roligt jag kan skriva lite om är träning.Har kommit igång rätt bra med träningen den senaste tiden. Lite sjukdom och något avbrott men annars så har jag iaf tränat minst 2ggr i veckan, oftast betydligt mer. Tränar ofta med syster yster också och det är så jävla kul. För vi tränar väldigt lika och iom att hon jobbar på Sats så snappar hon ju upp bra övningar som hon lär mig. Sen så är det roligt att gå på pass tillsammans för vi båda kör skiten ur oss. Inte idag dock då jag var trött och drack lite vin igår. När jag tog i till 100% höll jag på att svimma eller spy. Ingen bra komnination att köra ett stenhårt CrossTraning-pass med. Fick sjukt dåligt samvete sen, haha!
 
Crosstrainingen med Angel på Sats Täby är för övrigt bland de roligaste pass jag varit på. Jobbigt, utmanande, variationsrikt och tufft. Sen måste jag säga att Sats är det bästa gymmet jag tränat på. Mycket olika pass, många gym som ligger bra till och riktigt härlig stämning överallt. Bra val att skaffa kort där!
 
Practice makes perfect ;)
 
 

Utlämnad

Jag har flera saker jag skulle vilja skriva om men jag orkar inte lämna ut mig mer just nu. Jag har skrivit om saker jag egentligen aldrig ville berätta för någon. Men det känns skönt att ha skrivit om det i alla fall.
 
Ibland kommer jag in i ett mode då jag babblar på om mig själv och berättar saker för mina vänner. Men oftast fliker jag in med mina "problem" när vi pratar om något annat och det är nästan aldrig någon som frågar vidare om det. Jag klandrar inte mina vänner för det, för det är lite så jag vill ha det. Men ibland kan det få vara skönt att slänga ur sig allt som snurrar i huvudet för en vän istället för att skriva här på bloggen till både vänner och främlingar.
 
Men för den sakens skull så vill jag inte prata om de saker jag skulle vilja skriva om, haha!
 
Kan även passa på att varna och säga att jag är ledig fram tills måndag natt efter denna jobbnatt. Så dålig (obefintlig) bloggning kan vi förvänta er då.
 

Så mycket kärlek.

Denna bild är bland det finaste jag sett.
Den utstrålar så mycket kärlek att tårarna bara rinner när jag tittar på den.
Otroligt vackert. Otroligt fint.
 
 
Foto: Jesper Zerman

Giving up on love.

Jag blir lite irriterad på mig själv nu. Jag säger ofta "det handlar om inställning" och att man själv är ansvarig för sin egen lycka osv. Så sitter jag och skriver att jag ska spendera sommaren och vara ledsen över en kille. Allvarligt?! Visst, jag ville förklara för er att jag nog kommer vara ledsen och inte vill vara ensam så mycket. Men att i princip i förväg bestämma att jag inte vill vara öppen för att träffa andra killar och vara glad. Sjukt för faen!!
 
Pepptalk till mig själv och alla andra som kanske känner likadant. Tillåt dig själv att vara ledsen, tillåt dig själv att gråta. Men låt inte han som det aldrig kommer bli något med styra ditt liv. Det är lite sjukt. Jag ska försöka gå vidare och jag ska försöka att inte jämföra andra killar med honom. För to be honest så når ingen upp till hans nivå enligt min jävla hjärna. Men å andra sidan, vem har sag att man måste ha/träffa en kille. Flera av mina underbara vänner är singlar och dom är lika underbara utan en kille vid deras sida. Nästan ännu mer underbara!
 
Jag säger även ofta att man inte ska leta efter kärleken och ett förhållande. Kommer det så kommer det. Kommer det inte så deppa inte ihop för det! Jag är lika lycklig, om inte lyckligare, utan att behöva tänka på en jävla kille. Förlåt, men nu ger jag upp det här med kärlek och allt som har med det att göra!
 

Gör om. Gör rätt.

Jag vill verkligen inte att den här sommaren ska bli som den förra. Förra sommaren hade jag en kille i tankarna och jag grät mig till sömns otaliga nätter pga honom. Eller kanske inte pga av just honom och något han gjort. Men pga att jag gillade honom och han inte gillade mig. Jag ville ha honom men han ville inte ha mig. Känns det senariot igen? Vare sig jag vill eller inte så tror jag tyvärr denna sommar kommer bli likadan. Alla kan säga glöm honom, du är värd någon som verkligen vill ha dig, du förtjänar bättre osv osv. Men det skiter jag fullständigt i.
 
Alltså shiiiiet vad det låter som detta är någon jag är head over heals kär i. Så är inte fallet. Jag kan inte sätta ord på vad det är men det jag vet är att jag inte vill ha någon annan än honom och annars är jag hellre ensam. Så jävla svårt att förklara och jag förstår egentligen inte varför jag ens skriver om detta.
 
Kanske för att ni ska förstå lite bättre. Förstå iaf lite grann hur jag känner. Förstå varför jag ibland inte vill sitta hemma en kväll ensam i soffan för jag vet att jag bara kommer vara ledsen då. Jag vet att jag inte borde vara ledsen. Men det jobbiga är att vart jag än tittar så är han där. Vad jag än tänker på så finns han där. Det gör det hela tusen ggr svårare.

Kärlek vid första ögonkastet.

Det var inte kärlek vid första ögonkastet. Men någonting starkt var det iaf.
 
Jag minns det så väl hur du kom emot mig med ett stort leende. Redan då slutade jag att vara nervös. Mitt hjärta slutade att slå i 250. När du sedan, nästan direkt, gav mig en komplimang som kändes som den kom rätt från hjärtat, då var jag såld. Varför var du tvungen att vara så perfekt? Jag kommer ihåg när jag skickade ett sms till Jossan och skrev: "Har hittat ett fel!! Han snarkar om han ligger på rygg, hahaha :D Bra att han inte är perfekt ;)" Det var liksom det enda felet jag märkte. Sen att du inte känner någonting alls för mig och vi antagligen aldrig kommer ses mer, det kan väl anses som ett ganska stort fel också. Men antagligen så är det helt och hållet mitt fel. Jag skrämde bort dig.
 
Jag, jag som aldrig haft ett långt förhållande. Jag som aldrig berättar för någon kille hur jag egentligen känner, Jag som inte är förhållandetypen. Jag som är livrädd för att bli kär. Jag som endast skriver om mina känslor på bloggen. Jag som aldrig tidigare varit på en riktig dejt. Jag som inte ens vågar prata med en kille i telefon.
 
Jag skrämde bort dig. Är inte det lite ironiskt?

Gone but never forgotten

Jag är ledsen mina få men trogna läsare. Maj månad har inte alls varit bra som jag hoppades på att den skulle bli. Maj har varit hemsk. Jag har gråtit större delen av dagarna och varit riktigt, riktigt ledsen nästan hela tiden. Det har varit otroligt jobbiga saker som skett.
 
Vår hjälte Ivan Turinas bortgång är så tragisk och ofattbar. Många tårar har fällts och kommer falla. Jag har skrivit en del om detta på FB och min Instagram men just nu finner jag faktiskt inga ord. Inga ord gör denne stora man rättvisa. Du kommer alltid finnas med oss och vi glömmer dig aldrig. Du gav oss så mycket och vi hann aldrig tacka dig nog för det. Vila i frid, Ivan Turina. Vi minns dig för evigt!
 

RSS 2.0