Som ett knivhugg rakt in i hjärtat.

Tårarna vill inte sluta rinna. Dom kommer utan att jag ens märker det. Har en sån klump i magen och ibland kan jag knappt andas. Hjärtat gör ont och huvudet är alldeles tomt.
 
Jag blir arg på mig själv för att jag reagerar så starkt och jag blir så ledsen över hur fel jag verkligen har tolkat allt. Jag vet att vi egentligen knappt känner varandra på riktigt och jag vet att vi inte träffats speciellt länge. Jag är inte kär i dig men jag fastnade för dig på något sjukt vis. Att läsa av en person så fullkomligt fel gör mig lika ledsen som att jag betyder lika mycket för dig som en hundskit på gatan.
 
Vissa saker går helt enkelt inte att förklara och detta är en sådan sak. Jag skrev tidigare att jag inte ångrar att vi träffats. Men idag så gör jag verkligen det.Jag önskar att du aldrig hade börjat skriva till mig och jag önskar att vi aldrig setts. Jag önskar att jag aldrig hade klivit in på den där restaurangen den kvällen utan gått därifrån som jag funderade på att göra. Jag var fast redan första sekunden jag såg dig komma emot mig.
 
 
Jag hade ingen chans.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0