En evighet.

Tänker tillbaka lite på april och det känns som den har varat i en evighet. Det var lääääängesen så mycket hänt under en månad som det har gjort under april. Det är nästan lite overkligt för jag har gjort så mycket men samtidigt känns det som jag har gjort så lite. Jag tror det kan bero på att jag har gått runt och väntat på mycket. Väntat på premiären av programmet och allsvenskan, väntat på honom, väntat på svar, väntat på våren, väntat på allt och väntat på inget. När man väntar så går som ni vet tiden väldigt långsamt.
 
Jag har stundtals mått väldigt, väldigt bra under april men mestadels har jag mått väldigt dåligt. Jag är trött på att må dåligt och jag är trött på april. Imorgon är det maj och jag tycker vi gör maj månad till en grym jävla månad!

Som ett knivhugg rakt in i hjärtat.

Tårarna vill inte sluta rinna. Dom kommer utan att jag ens märker det. Har en sån klump i magen och ibland kan jag knappt andas. Hjärtat gör ont och huvudet är alldeles tomt.
 
Jag blir arg på mig själv för att jag reagerar så starkt och jag blir så ledsen över hur fel jag verkligen har tolkat allt. Jag vet att vi egentligen knappt känner varandra på riktigt och jag vet att vi inte träffats speciellt länge. Jag är inte kär i dig men jag fastnade för dig på något sjukt vis. Att läsa av en person så fullkomligt fel gör mig lika ledsen som att jag betyder lika mycket för dig som en hundskit på gatan.
 
Vissa saker går helt enkelt inte att förklara och detta är en sådan sak. Jag skrev tidigare att jag inte ångrar att vi träffats. Men idag så gör jag verkligen det.Jag önskar att du aldrig hade börjat skriva till mig och jag önskar att vi aldrig setts. Jag önskar att jag aldrig hade klivit in på den där restaurangen den kvällen utan gått därifrån som jag funderade på att göra. Jag var fast redan första sekunden jag såg dig komma emot mig.
 
 
Jag hade ingen chans.
 
 

Allt sker av en anledning.

Senaste tiden har det hänt en del saker som har fått mig att fundera lite. Det har hänt saker som inte riktigt går att förklara. Det kan ha varit en känsla i magen som var på pricken rätt, en bild som dyker upp på nätet när jag tänker på exakt den saken och lite andra saker jag inte vill skriva om här på bloggen.
 
Jag har alltid trott på övernaturliga saker och jag tror att allt sker utav en anledning. Eller kanske inte allt som sker men ni förstår vad jag menar. Jag tror att det är menat att vi ska träffa vissa personer eller göra vissa saker. Det formar en som person och det formar ens liv på sätt vi aldrig kommer att förstå.
 
Ju mer jag tänker på det och ju mer jag har det i bakhuvudet ju mer konstiga saker märker jag.
 
Jag vågar inte ens berätta vissa saker för folk då jag är rädd att dom/ni ska tro att jag är sjuk i huvet. Eller mer sjuk i huvet än vad jag redan är, haha!

Split personality.

Hahaha, sitter här och skrattar lite för mig själv. Jag blev helt plötsligt ledsen för några minuter sen och tyckte lite synd om mig själv. Men så insåg jag hur jävla töntig jag är och började le istället. Fan så mycket bättre!
 
Jag skrev en status om det på FB igår. Fan vad jag längtar efter sommaren. Denna sommar är den första sommaren jag verkligen har en riktig semester. Jag ska vara ledig i nästan 5 veckor och 3 utav dessa på raken i Juli. Fattar ni att det är åratal sen jag var ledig så länge utan att vara arbetslös och känna oro över vad jag ska göra dagen efter. Jag längtar efter alla härliga saker som tillhör sommaren. Jag längtar efter att umgås med mina vänner och bara göra vad som faller oss in. Kommer inte vara så jävla rik och ha råd att åka iväg på massa resor. Men några dagar på landet med familjen och kanske även en tripp dit med mina vänner räcker gott och väl. Sen så ska jag ta vara på alla soldagar även om det bara blir några stycken. Jag hoppas på en sommar med sol och varma dagar men så som det ser ut nu så får vi nöja oss med det lilla vi får!
 
Sommaren kom snart. Du är efterlängtad!

Shopping är balsam för själen.

Har nätshoppat lite under natten. Skulle ha en sak men det blev tre stycken tillslut. När jag ändå är inne på sidan så passade jag på. Så jävla dåligt tänk egentligen haha! För det var fri frakt och fri faktura även om jag bara handlade för 239kr som det var tänkt från början. Men en grym hårspray och saltvattenspray slank ner i "påsen" också. Det jag egentligen bara skulle köpa var en brun utan sol jag hört ska vara grym :)

Nedslagen,

OMG. Jag kan intala mig själv att jag inte bryr mig hur jävla mycket jag vill. Men när det känns som att få ett så stenhårt slag i magen att jag tappar andan endast av att se en liten sak på FB så är det nog inte så.
 
Jag blir nästan lite rädd.

Som om det var första gången jag på riktigt hörde mitt namn.


Livet.

De senaste månaderna så har jag funderat lite över mitt liv. Jag fyller snart 26 år och det känns som om jag inte har någon aning om vad jag vill. Just nu är mitt liv stabilt. Jag har "egen lägenhet", bra ekonomi, goda vänner, ett jobb jag trivs med och jag mår bra. Men i princip allt detta kan ändras (förhoppningsvis inte delen med mina vänner) men allt det andra. Jag har ingen egen lägenhet och blir antagligen av med denna den 1/9, jag har ett PAN-avtal (sämsta möjliga) på jobbet, försvinner jobbet försvinner ekonomin och då mår jag dåligt. Förstår ni?! Jag måste få någon sorts trygghet i mitt liv snart för jag orkar inte gå runt och oroa mig över framtiden hela tiden.
 
Men vad vill jag göra?!?!?! Jag har som jag skrev ingen som helst aning. Vill jag stanna i Sverige och Stockholm? Vill jag plugga? Vill jag jobba? Vill jag byta bransch? Vill jag bo i Täby?
 
Jag har tagit ett steg på vägen till större valfrihet genom att inte ha egen häst längre. Där var jag väldigt låst och kunde inte göra några förändringar. Men nu kan jag i princip göra vad jag vill och då blir det så svårt att veta vad.
 
Jag är lite rädd för att flytta någonstans själv igen då jag vet att jag mår otroligt dåligt utan mina vänner och min familj. Och vad är vitsen med att flytta för att veta att du kommer komma tillbaka till samma gamla vanliga liv? Då är det lika bra att stanna och göra förändringar här. För trots att jag är 1000 ggr starkare än när jag bodde i GBG för 5 år sedan så vill jag inte lämna allt och alla igen. Jag skulle sakna ihjäl mig,
 
Ibland önskar jag att jag kunde vakna upp en dag och bara veta. Bara veta vad jag vill göra med mitt liv.
 

Relationship.

Ibland kan jag bli ganska ledsen när jag tänker på allt. Men det hjälper att hålla sig sysselsatt och det gör jag ju verkligen kan jag säga. Nästa dag/kväll jag är helt fri från planer är söndag nästa vecka, alltså om typ 10 dagar. Skönt som fan och jag ska göra massa roligt de andra dagarna. Bland annat grilling hos familjen jag jobbar hos med alla assistenter, Bruce Springsteen med Tessie, Kärlek över Atlanten avsnittet jag äntligen är med i visas, Body Combat, utgång, fotboll m.m. Ska även fika med en av anledningarna till att jag blir ledsen någon dag. Känns skönt att ses och reda ut lite saker då jag missuppfattat mycket men även han och det är svårt att skriva ner det jag vill säga eller ta det över telefon. Hoppas det blir av bara :)
 
Hittade denna som beskriver väldigt bra det jag känner men som jag har tydligen har så jävla svårt att få ut utan att det tolkas som "Jag älskar dig" haha!
 
Missuppfattningar och förutfattade meningar. Att det ska vara så svårt.
 

Att lätta sitt hjärta.

Alltså jag bloggar inte mycket, ofta och ibland inte ens bra. Men fan vad det är skönt att ha en blogg ändå. För sakerna jag skriver om här är ibland saker jag nog inte skulle våga ta upp i "verkliga livet". Fegt? Nja, för jag skriver ju oftast bara om mig själv och mina känslor kring saker. Det skadar ingen och jag får lätta mitt hjärta.
 
Ni som läser är de flesta mina vänner och ja absolut skulle jag kunna prata med er om vissa av sakerna jag skriver om men fan ni skulle ju bli knäppa i huvet av alla mina sjuka tankar ju. Då är det bättre att få lätta mitt hjärta och skriva av mig i bloggen. Då läser dom som vill läsa och dom som inte vill behöver helt enkelt inte de. Jag prackar med andra ord inte på någon mina problem och åsikter. Sen så kan det ibland vara lite läskigt att inte veta exakt vilka det är som läser men därför är jag noga med att inte hänga ut någon. Skulle jag tex skriva ut vem det förra inlägget handlade om så vore det inte så jävla bra. Visst skulle det komma fram till honom i fråga gör det ingenting för jag skrev ärligt och som jag känner. Men ibland är saker lite mer komplicerade än så.
 
Som vanligt svävar jag iväg. Skulle bara skriva hur skönt det är att skriva av sig ibland :) Och tack för att ni finns här och lyssnar, haha!
 

You can't lose what you never had.

Egentligen så borde jag inte vara så ledsen som jag är. Jag vet faktiskt inte varför jag tagit allt kring detta så hårt då jag ändå gick in med en inställning att det bara var roligt och jag hade inga förväntningar. Men sen så var det det där lilla. Det där lilla extra som fick mig att börja känna mer än vad jag borde alldeles, alldeles för tidigt. Som gjorde att pirret i magen infann sig och jag kände något jag inte känt på länge. Trygghet. En enorm jävla trygghet som gjorde att jag glömde allt annat runt omkring. Fan ta honom och fan ta den där falska jävla tryggheten.
 
Jag tyckte mig ändå känna något tillbaka. Jag tyckte ändå de där små tillfällena då vi bara behövde vara tysta och andas med varandra avslöjade något lite mer. Någon som kanske kunde bli något mer än bara vänskap i längden. Sen den där jävla passionen. Den jävla attraktionen. Det är flera år sedan jag kände ens en tillstymmelse av sån attraktion till någon människa. Men värst av allt är nog kyssarna. Kyssarna som gjorde att jag fan glömde tid och rum. Du sa det själv, kyssarna gjorde dig galen. Är det något man säger till en vän?
 
Jag provade att riva mina murar lite och gjorde något jag inte gjort på länge. Jag tillät mig själv att låta mig känna och att falla. Som tur var hann jag inte falla alldeles allt för hårt men tillräckligt för att jag ska känna mig tom och lite lurad. Jag ville inget annat än att vara med dig och lära känna dig mer. Jag krävde inte att vi skulle bli tillsammans. Jag skulle inte ens kräva att du bara skulle träffa mig. Men jag ville absolut inte sluta höras och sluta ses...
 
Jag ångrar inte att jag träffat dig och jag tar med mig något från allt detta. Att jag aldrig, aldrig, aldrig ska riva mina murar så snabbt igen för jag har byggt upp dom av en anledning.

Keep it simple.

Jag orkar inte med spelet och tankarna längre. Ska jag höra av mig? Det var ju jag som hörde av mig sist, nu är det hans tur. Är jag för på? Ska jag säga att jag vill ses? Undra om han tycker jag är jobbig. Vill han ses igen?
 
Nä, nu saknar jag honom och jag berättade det för honom. Tycker han att jag är knäpp och inte vill ses mer så hoppas jag han säger det. För jag är trött på att snurra till huvudet för mig själv och få en klump i magen.
 

Vilken soppa.

Alltså jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag känner mig lite tom i huvet. Fick höra en sak tidigare ikväll som rörde upp en hel del frågor i mitt lilla huvud. Jag vet inte ens om detta behöver vara en stor grej då jag inte ens vet vad som händer mellan en viss person och mig.. Så kanske inte ens behöver oroa mig över det. Tiden får se helt enkelt men just nu så är jag bara ganska förvirrad.
 
Snurrigt inlägg men det är ju lite så jag känner för tillfället så då är det inte lätt.

Fixardag.

Hade sett fram emot att gå och träna i eftermiddag innan jobbet men tror jag får skjuta på det tills på tisdag. Behöver nämligen färga håret, städa hemma och fixa lite. På tisdag kommer det runt 10 pers till mig så då måste det vara rent och fint! Ska försöka färga tillbaka håret till lite mer brunt igen. Har gärna en blandning av det jag hade innan och den röda jag har nu. Vi får se hur det går men här är iaf färgen jag köpt! Det jag tror kan hända är dock att det blir mycket mörkare än jag tänkt mig. Önska mig lycka till :)


Insignificant.


I need you.


Paj brud.

Alltså det känns ibland som att min kropp håller på att ge upp. Magen gör förjävla ont, huvudet snurrar som jag åker karusell dyget runt och det knakar lite här och var i alla leder. Jag måste nog göra en ändring i det jag äter. Skulle precis skriva, jag äter ju ganska bra, men det är ju ett stort skämt. Jag äter ganska bra de dagar jag är tvungen till det de andra dagarna vet ni ju hur det brukar se ut. Ska försöka lägga upp någon sorts veckoplanering. Ska söka runt lite på bra mat man håller sig mätt på, som är snäll mot magen, lätt att laga och man inte behöver äta berg av. Wish me luck :)

Motivation.

Jag vet vissa som inte riktigt gillar att träna på ett gym där det är mkt snygga människor som är sjukt vältränade. Jag är lite tvärtom faktiskt. Jag blir motiverad av att se alla snygga vältränade människor runt omkring mig. Det får mig att kämpa ännu hårdare. Står jag brevid någon som springer länge på löpbandet då springer jag också lite extra länge. Ser jag en tjej med den snyggaste rumpan jag sett så kör jag några extra utfall sen. Ni förstår! Så istället för att få prestationsångest och känna er fula så motiveras istället av dessa snygga tjejer och killar. Sen motiveras jag självklart av flera andra saker. Jag tänker på min drömkropp, jag tänker på killen jag träffar, jag tänker på hur jag kommer se ut naken, jag tänker på sommaren och bikinitiderna, jag tänker på hur jävla bra jag mår när jag är vältränad och jag tänker på att jag VET att jag orkar det där lilla extra!
 

Lösenord.

Jag kommer att lösenordsskydda denna blogg from söndag. Detta pga det lilla TV-programmet jag ska vara med i. Vill inte att folk ska snoka in här och missuppfatta det jag skriver och tro att jag skriver det om någon annan. Så hojta till sen om ni vill ha lösenordet. Tror inte det är så många "främlingar" som läser så skriv på FB eller skicka ett sms sen när det gäller :)
 
Puss på er!

Sadness.

the worst kind of sadness
is the sadness you yourself don't even understand
the sadness that comes out of nowhere
but slams into you like a train
the sadness that makes no sense
but all the sense in the world at the same time
the sadness that you can't blame on one specific thing
you can spend hours trying to decide what you're sad about
but you end up failing
you're sad about everything
and you're sad about nothing
but in the end you're still sad
you still want to cry
and you still want to have nothing to do with anyone
the worst part about this is
that you can't even start to explain it to other people
it's just there
 

Forever alone.

Kom på en bra idé till ett blogginlägg idag men nu har jag glömt bort vad det var jag tänkte skriva om.
 
Sitter på jobbet nu med kramp i magen och en lite molnande huvudvärk. Men jag är glad iaf för jag var och tränade idag. Har inte riktigt vågat mig iväg då jag varit så jävla snurrig i huvet den senaste tiden. Men det gick bra och jag blev bara lite snurrig när jag sprang för snabbt på löpbandet. Det kan jag bli i vanliga fall också så ingen större fara, haha. Körde ett benpass iaf för då gör jag de flesta av övningarna sittandes och behöver inte oroa mig för att trilla omkull. Känns grymt skönt och nu jävlar i helvete ska jag fan inte bli sjuk mer den närmaste tiden!
 
Jag har även funderat lite mer kring det här med kärlek. Jag tror det är menat att jag ska vara för evigt singel. Seriöst, jag är inte stark nog för att vara i ett förhållande. Det är mycket lättare att vara singel. Jag fick frågan i dagarna varför jag inte har haft ett långt förhållande och svarade: "Nej, jag har väl träffat fel killar helt enkelt." Nja, det stämmer såklart till en viss del men i grund och botten är det jag själv som är fel. Som jag skrev tidigare, jag tenderar att skrämma iväg killar med flit och det är ett mönster som jag har jävligt svårt att bryta.
 

Mat.

Jag visste att det skulle bli så när jag flyttade att jag inte skulle äta ordentligt. Men fan vad jag har varit dålig på det och det jag äter är i princip bara onyttigheter. Har ätit ute några gånger och då har jag fått i mig helt OK mat.
 
De senaste 3 dygnen har jag ätit:
 
3 ägg
4 knäckesmörgåsar
1 ciabatta
1 Billys Panpizza
1 banan
½ apelsin
1 fiskgratäng
1 pasta alfredo microrätt
 
+ lite snacks, massa kaffe och läsk.
 
Duktigt Natalie. Väldigt duktigt. Men det värsta är väl att jag inte ens är sugen på ordentlig mat. Jag vill bara sova.

Please don't make me fall for you if you don't plan to catch me.

Jag skriver ibland om kärlek och jag lägger ofta upp kärlekscitat på instagram och FB. De flesta pratar om att dom vill vara kära och att det är så härligt. Men jag är rädd för att bli kär igen. Livrädd om jag ska vara ärlig. Jag har adrig haft tur i kärlek och jag har nog aldrig mått så dåligt som under de tider jag varit kär. Nu har jag (japp 25 år gammal) bara fått uppleva olycklig kärlek. För jag räknar inte riktigt mina tonårsförälskelser, då visste jag inte vad kärlek var. Men varje gång jag nu träffar någon ny kille så är jag så jävla rädd för att falla för den personen. Vad är det värsta som kan hända kanske ni tänker nu? Det visar sig att han är ett svin och du kommer över honom och går vidare? Ja, så enkelt är det om jag är lite småförälskad kanske. Men om jag blir kär, kär på riktigt. Då kan det ta år för mig att ordentligt komma över någon. Innan jag slutar jämföra alla nya killar jag träffar med honom, honom med stort H. För börjar jag väl jämföra de nya med "kärleken" då har dom tyvärr ingen som helst chans....
 
Så på grund av detta så har jag byggt upp såna jävla murar och jag kan ibland medvetet förstöra något som skulle kunnat blivit bra på grund av rädslan att bli kär på riktigt igen.
 

Ensamhet och vänskap.

Åh, detta inlägg speciellt detta sista stycket gillade jag verkligen.
 
"Ensamhet är en känsla, även om andra ser dig som super-social så är ensamhet en subjektiv känsla. Att inte ha en självklar person att ringa och hulk-gråta för, är ensamhet för mig. Alla kan hamna där och det är helt OKEJ. Man får länga efter kärlek, äkta vänskap och gemenskap. Det är inte så jävla enkelt även om det verkar som att precis alla andra har det (det har dem inte). Sedan vill jag säga att det handlar också om att våga visa sig sårbar. Det är först när man släpper in folk på riktigt som man kan få äkta vänskap tillbaka. Och att man måste göra sig av med sina destruktiva relationer för att få plats med nya, fina och sunda relationer. Om jag fortfarande hade släpat runt på den där idiot-killen i dag hade jag aldrig träffat Gustav. Så ibland krävs det helt enkelt jobbiga förändringar för att börja må bättre."
 
"Att inte ha en självklar person att ringa och hulk-gråta för, är ensamhet för mig." Den meningen träffade verkligen rätt i hjärtat och jag blev alldeles varm inombords. För jag har verkligen flera vänner som jag känner så för. Det hade jag inte för något år sedan. Men det känner jag verkligen att jag har nu och det är jag så sjukt jävla tacksam för. Fy fan vad ni är bäst mina kära vänner. Jossan, Tessie, syster yster och Vendela. Ni är mina änglar <3

Jobb, ledighet, svin och vidriga äckel.

Jobbar i natt men sen är jag ledig i fyra nätter. Så förvänta er inte så mycket bloggning dessa dagar. Eller förvänta er ingenting rättare sagt, haha. Känns lite konstigt då jag var ledig halva förra helgen och nu helt plötsligt är ledig igen. Nu är jag ju även "ledig" från stallet då vi åkte tillbaka med Cajsa igår så det kommer kännas så jävla sjukt. Vad ska jag göra med all denna tiden? Galet! Hade jag inte varit så jävla yr i bollen (pga jävla kristallsjukan) så skulle jag tränat massor. Men känner mig faktiskt lite bättre så håll tummen för mig att jag blir helt bra snart :)
 
Jag har diskuterat killar med några vänner i dagarna. Hur jävla trött jag är på dessa svin till killar. Nu menar jag verkligen inte alla killar utan de killarna som verkligen är riktiga svin. Jag blir lite äcklad när jag tänker på dem och jag är så jävla trött på att ens ha något med dem att göra. Tyvärr har jag lyckats dra till mig några riktiga jävla puckon som jag hoppas ska sluta höra av sig till mig. Jag är trött på killar som är kvinnoförnedrande, sexistiska, dräggiga, äckliga jävla fyllon. Som även fast de kanske ibland försöker alltid faller tillbaka i deras gamla beteende och vidriga sätt. Dessa killar kommer aldrig någonsin att växa upp och jag tycker synd om deras flickvänner och de tjejer som kommer möta dessa killar i framtiden. Jag kräks på er vidriga äckel.
 
Så nu fick jag det ur systemet.

Stress, tårar och panikångest.

Usch och fy jag har trott att jag ska kola vippen flera gånger under dagen. Jag har stressat upp mig något så fruktanvärt och hemma innan jag skulle iväg på dagen la jag mig bara ner på sängen och stirrade i taket. Jag orkade liksom inte med alla känslostormar. Minsta lilla motgång har gjort att jag ville hoppa från en bro. När jag sen lugnade ner mig så blev jag så sjukt trött så jag trodde jag skulle somna ståendes. Förlåt för alla jag har tagit ut min frustration på idag. Ni är guld värda som behållt lugnet och inte blivit arga på mitt absurda beteende. Det är väldigt jobbigt just nu och morgondagen kommer vara ännu jobbigare. Jag hoppas för Cajsas skull att jag lyckas behålla lugnet annars kommer hon bli så stressad mitt lilla hjärta. Imorgon är dagen då jag ska åka tillbaka med henne till hennes ägare. Jag är i alla fall glad över att ha Annika med mig då hon inte stressar upp sig i onödan.
 
Nä, morgondagen ser jag verkligen inte fram emot.
 

Glad jävla påsk

Denna helg har varit väldigt speciell. Jag blir lite irriterad när jag tänker tillbaka på den och jag längtar tills den är slut samtidigt skulle vilja spola tillbaka den. Den har bestått utav fest, timmar på akuten, klippning, shopping, ridning, sommartid, fotografering, slapp i soffan och dans. Hunnit med väldigt mycket men inte det jag ville göra mest av allt. Eller det var väl iofs inte en fråga om att hinna med då jag hade gjort tid för detta men det inte blev av och det är det som gör mig irriterad. Mest på mig själv faktiskt. Jag är inte en tjej som sitter hemma och väntar på någon. Jag är inte den som varje gång mobilen piper till hoppas att det är från honom. Nej, nu får jag fan skärpa till mig och ta mig i kragen. Jag skrev att jag inte skulle ha för höga förväntningar då jag skulle bli besviken och det var fan precis det jag blev. Kanske ska börja "practise what I preach".

RSS 2.0